En kopp förväntningar

Varifrån kommer förväntningar egentligen?

Vi har förväntningar på allting i livet. Redan när vi vaknar på morgonen har vi en förväntan på hur dagen ska bli.

Vi har förväntningar på oss själva och hur vi presterar. Ofta använder vi en “Att göra” lista där vi skriver ner allt som vi vill få gjort den här dagen. Vi hittar alltså på vad som ska göras och blir besvikna om vi inte hinner med allt.

Vi har förväntningar på hur familjen (barn och partner) ska bete sig. Barnen ska stiga upp med ett glatt humör, klä på sig de kläderna vi vill att de ska ha, äta upp frukosten och vara färdiga i tid. Partnern ska också vara glad och inse allt vi behöver hjälp med så att morgonen blir så smidig som möjligt. Helst ska hen också berätta för oss hur fantastiska vi är och hur mycket hen älskar oss. Om inte allt det här sker tenderar vi att bli besvikna.

Trafiken är också något som vi har förväntningar på. Vi vet ofta innan vi kör hemifrån hur trafiken kommer att vara men blir ändå besvikna när det är köer.

Semestern har vi stora förväntningar på, från resan dit till hotellet, maten och naturligtvis vädret. Redan när vi kommer till flygplatsen kan längden på kön till incheckningen vara längre än vi har förväntat oss. Platserna på planet är i regel aldrig så som vi hade önskat. Tiden på transfern från flygplatsen till hotellet är i regel längre än vi förväntat oss. Rummet med havsutsikt är inte lika fint som i broschyren och man får sträcka sig över balkongräcket med hela överkroppen för att få en skymt av havet. Sen är ju inte maten och vädret lika bra som vi hade förväntat oss.

Vädret är en annan sak vi har förväntningar på även om vi sett prognosen blir vi ofta besvikna över att vädret inte är som vi hade velat. Något som förvånar mig är att varje höst verkar folk bli rejält besvikna på blåsten, regnet och temperaturen. Är det första hösten ni upplever eller tenderar höstväder att vara regnigt, blåsigt och kallt?

Om man är idrottsintresserad är man dömd att bli besviken väldigt ofta då ens förväntningar i regel överstiger lagets prestationer.

Varifrån kommer dessa förväntningar? Är de medfödda? Är det sunt förnuft som saknas hos andra människor? Är folk bara korkade som inte förstår vad vi förväntar oss?

Svaret är att det är vi själva som sätter nivån på förväntningarna och sedan blir vi själva besvikna när andra inte lever upp till dem! Vi blir till och med besvikna på oss själva när vi inte lever upp till våra egna påhittade förväntningar!

Vi dömer allt. Det kan vara hemskt, tråkigt, OK, bra, härligt, fantastiskt och allt där i mellan.

Tänk om allting bara är…tills vi dömer det.

Tänk om välmående tar mer plats i livet om vi minskar våra förväntningar på allt och alla.

Föreställ dig en dag utan förväntningar. Att gå ur sängen full av nyfikenhet om vilka upplevelser som kommer att dyka upp under dagen. En spännande upptäcksfärd i ovissheten som är full av oändliga möjligheter.

Välmående finns inom dig alltid. Du behöver bara öppna dörren till det genom att inte fastna i allt grubblande om hur dagen kunde varit istället.

Massor med kärlek,

Tomas Lydahl